I dag har jag varit i Örebro hela dagen. Vi har varit där och tittat på Riksgymnasiet för hörselskadade, min dotter ska börja där i höst Det innebär att hon ska bo där i veckorna. När jag ser dom andra barnen som gått i speciella skolor för hörselskadade kan jag känna att Cornelia missat mycket som inte haft den möjligheten. I sjuan började hon i ny skola och redan första dagen blev hon mobbad, delvis för att hon var mycket längre än sina klasskamrater och kraftig. Och har man då också hörapparat och hör dåligt så blir man lätt ett offer för vissa barns glåpord. Tyvärr tog inte de vuxna på skolan sitt ansvar. Det blev den som blev mobbad som fick byta skola. Vi hade i alla fall turen att hitta en skola som brydde sig, och fördelen var också att det var en liten klass. Men i dag kan man se att hennes självförtroende tagit skada, hon uppfattar allt som folk säjer på ett fel sätt och om någon tittar på henne så tror hon genast att det är på ett negativt sätt. Som förälder är det jobbigt att se sitt barn må dåligt och man vill göra allt man kan för att hon ska må bra. Därför hoppas jag mycket på den här skolan att hon ska få gå med andra tonåringar som har samma problem.