Katten har flyttat

I söndags lämnade jag in min upphittade katt på katthuset...det vart med en liten tår i ögat som jag åkte därifrån. Hoppas verkligen att man kan hitta ägaren...fanns ju trots allt en otydlig öronmärkning, som man eventuellt skulle kunna tyda....Tröstar mig med att om man har öronmärkt sin katt så måste man ju bry sig om den...Tur i alla fall att katthuset finns..förstår nu hur mycket tid och engagemang dom lägger ner på att ta hand om hemlösa katter....ska skänka en slant dit...alla pengar är välkomna....
 Stackars Alma springer runt och letar efter katten....tydligen hann hon fästa sig vid den...men jag vet ju inte hur det hade gått med hundarna och katten....vågade inte chansa.

Idag ska jag i alla fall iväg och fixa en present till min svägerska som fyller 50år....välkommen i gänget!
Svårt att köpa till någon som kanske inte riktigt har samma smak som mig....blir till att chansa...eller köpa presentkort..det löser sig nog.I söndags hann vi också med att kolla på lägenhet till sonen...han blev riktigt sugen på att flytta hemifrån..så nu ska han vara med på budgivningen...snyft!..känns alltid jobbigt när dom flyttar..borde vara van det blir ju andra sonen som flyttar.

Men som han sa "mamma jag är ju 23år och kan ju inte bo hemma hela livet" det kan du visst sa jag titta på pappas farbror han är pensionär och bor hemma hos sin 90-åriga mor....Själv flyttade jag hemifrån när jag var 17år. I alla fall får vi se vad det blir för bud på lägenheten...och den ligger ju nära oss.

Den här vackra texten stämmer väl bra in för oss som fått barn eller mött den stora kärleken.Kort och enkel.. men säger så mycket.