Min älskade Molly

I måndags var jag tvungen att göra det som jag så länge varit rädd för att göra....jag var tvungen att låta min älskade Molly somna in. Var bland det värsta jag gjort...trodde mitt hjärta skulle brista. Men det fanns ingen återvändo, hon var så pass dålig och hade åldern emot sig. Så nu sitter jag här med en enorm sorg och hela mitt hjärta värker , tomheten är så stor. Saknar henne otroligt mycket....det jobbiga är att jag bara går omkring och gråter hela dagarna...vad jag än gör så påminns jag om henne. Hon var ju en av mina bästa vänner i 14 år en del av mitt liv. I morse när jag skulle gå ut med min andra hund Alma och såg Mollys koppel så rann tårarna igen......så otroligt jobbigt. Måste hela tiden försöka hålla mig sysselsatt för att inte tänka för mycket...kan ju inte gå omkring och ständigt vara röd och svullen i ögonen...tur att solen är framme för då kan jag ju använda solglasögon.

Äldsta dottern Emma var med när hon somnade in...kändes nog bra för henne. Hon fick ju Molly när hon var åtta år, så det var ju hennes hund från början...men eftersom jag var hemma hela dagarna så blev det mig hon tydde sig till. Hade vi varit borta hela familjen så var det alltid mig hon skulle hälsa på först..ville hon gå ut så var det mig hon sprang efter för att visa det. När vattnet var slut i vattenskålen låg hon framför den och skällde, för att tala om det. Hon var morgontrött och ville helst sova länge...men hon hade ju en hundkompis som var morgonpigg och därför fick hon också kliva upp tidigt.Och som tur var så älskade hon att åka bil... tyckte om att sitta i mitt knä och titta ut genom fönstret när vi körde.

Just nu känns det som att livet har stannat...men jag vet att det kommer att fortsätta som vanligt igen. Har ju gått igenom sorgen förut...när min älskade syster gick bort för 7 år sedan. Läste en krönika som Titti Shultz har skrivit "En hund är aldrig bara en hund" och jag känner verkligen igen allt hon skriver, när hon berättar om sin hund Alice som gick bort 10 år gammal.

 http://gd.se/folkfamilj/kronikor/1.3822640-en-hund-ar-aldrig-bara-en-hund